Höjd 0
Ytan är den levande världen ovan jord, där varje vandrare börjar. Det är den enda nejd som inget folk härskar över ensamt: Alver håller sig till dess djupa skogar, Hammarfödda till dess kalla höjder, och Andrakarna reser sina citadell där Ytan ännu bevarar ordning, medan vilda och vallade djur genomströvar resten. Från Ytan öppnar sig portaler ned och upp till världens dolda nejder: Arkitekternas underjordiska Helgedomar och kretsande Himmelsborg, de odödas Grottor, de omöjliga Bakrummen och Eldsdjupet nedanför.
Ytan är inte ett enda landskap, utan många. Hetta och kyla, vått och torrt, berg och slätt skiftar från plats till plats och delar världen ovan i åtskilda biomer, var och en med sin egen jord, sitt väder, sin växtlighet och sina faror. Följande avsnitt beskriver de biomer en vandrare mest sannolikt kommer att korsa.
Vidsträckta, ofruktbara slätter av sand och bar sten under en obarmhärtig sol. Vatten och skugga är knappa, dagarna heta och nätterna kalla, och det lilla som lever här har lärt sig klara sig utan allt. Då och då får man syn på en vilsen Klangari i den öppna vildmarken, vandrande långt från varje Helgedom.
Djupa skogar av gamla träd, fläckigt ljus och tilltrasslad undervegetation — skuggig, sluten och lätt att gå vilse i. Dessa skogar är Alvers dolda hem, som håller sig till sina djup och sällan låter en främling finna stigen.
Het, våt och övervuxen — en tät grön snårskog och, i sina lågländer, det stillastående vattnet i kärr och mosse. Vassen och gyttjan döljer Kärrmal, våtmarkens tålmodiga bakhållsjägare, så håll dig i rörelse och väl långt från de täta vasskogarna.
Randiga ödemarker av röd sten och lera, torra och uppbrutna i stup, plattoppade mesor och branta raviner. Imponerande att se och svåra att korsa, med litet vatten och förrädiskt fotfäste. Även här får man då och då syn på en vilsen Klangari, som banar sig väg genom stenen långt från varje Helgedom.
Vidsträckta, öppna gräsmarker — milda, platta och de blidaste av ytländerna, den mest sannolika platsen att finna fotfäste. Där slätterna sänker sig mot floder, sjöar och havet reser Andrakarna sina citadell, ty de är lika hemma i vattnet som på land.
De kalla höjderna — frusna slätter och branta, snöklädda berg där luften blir tunn och snön aldrig smälter. Detta är Hammarföddas födelsemark, som trivs i kylan och på höjder som fäller var och en annan.