Andrakarna är Ytans riddarorden — riddare nedstammade från änder, svurna till en kodex äldre än någon av dem.
Hastighet 110% · Liv 100%
En Andrake är en tvåbent riddare nedstammad från änder: försedd med näbb, befjädrad i sin ätts färger, med simhud på hand och fot, bred över bröstet och kraftig i benen. De bär full plåtrustning smidd till sin gestalt — hjälmen formad att rymma näbben — och för ett långsvärd (nästan alltid namngivet) och en sköld. Sinsemellan talar de i kvackande och trumpetande: ett verkligt och uråldrigt språk, där tonläge och rytm bär betydelsen, och gemenspråket lär de sig för främlingar och talar det med en nasal, avhuggen brytning. Deras rustning är utformad för vatten, och de simmar snabbare och längre än något annat folk på Ytan, även i full rustning.
I slag är Andrakar Ytans bästa tunga kämpar: disciplinerade formationer, oöverträffad rustning, understödjande stridsmagi och en kodexgiven visshet som inte faller i panik. Men de är långsamma, förutsägbara och bundna av sin kodex — en Andrake hugger inte en flyende motståndare i ryggen och anfaller inte en värnlös, och en smidig kämpe på torr, ojämn mark kan hålla sig före den dagen lång. Den vandrare som anmäler sig öppet och handlar ärofullt erbjuds formell gästfrihet och en redlig prövning i turneringen; den som vinner genom svek minns hela orden, i skrift, för evigt.
Andrakarna har vaktat de gamla arenorna kallade Smältdeglar från före allt levande minne och reser jämte dem sina befästa Citadell — delade, motvilligt, med Hammarfödda, som håller samma mark för helig av helt andra skäl. De är Ytans talrikaste ordnade varelser, och där Ytan ännu bevarar en lag är det för det mesta Andrakar-lag.
De hävdar att Vox Maxa är kodexen: det bindande mönstret för rätt uppförande — att hålla sitt ord, hälsa sin motståndare, ta nederlaget med behag, värna dem som inte kan värja sig, aldrig hugga i ryggen, ära de fallnas namn. Turneringarna de håller vid Smältdeglarna är hedersdomstolar där kodexen prövas och förfinas, och deras största mästare helgonförklaras efter döden, deras namn bevarade i ordens register.