Höjd -384
Djupt under jorden ligger en plats som inte borde finnas: Bakrummen, en labyrint av felaktiga gångar och ändlösa rum, vikt någonstans bakom världen. Dess fasa är Tjutaren.
Hastighet 200% · Liv 255%
En Tjutare är lång, utmärglad och fel — en mager, pinngubbeliknande humanoid gestalt, halvt förmultnad och nästan svart, omlindad från topp till tå med metalltråd, med onaturligt långa armar skapade att gripa och alls inget ansikte. En tjock, ruttnande stank bebådar den ofta innan man ser den. Dess styrka, fart och uthållighet vida överträffar vad dess magra gestalt antyder; för varje praktiskt ändamål är den odödlig, och vanliga vapen uträttar intet mot den. Ensam strövar den omkring i Bakrummen och utstöter djupa, förvridna stön — eller efterliknar en människoröst för att locka ut ett offer i det öppna. Så snart den får vittring av ett byte utstöter den ett öronbedövande skri och ger sig in i jakten, och den stannar inte förrän bytet är dött, har undkommit utom räckhåll, eller något den hatar än mer korsar dess väg — en Tjutare överger alltid en jakt för att först förinta ett annat väsen.
Den fruktar exakt två ting: eld och explosioner. För öppen låga viker den undan, och en direkt träff bedövar den ett kort ögonblick — nästan det enda som kan hejda den. Finns det en i närheten: avlägsna dig så ljudlöst du kan, lyssna efter dess tjut för att undvika den, kasta ett litet föremål för att vilseleda den endast när du inget val har, och försök aldrig, aldrig möta den med klingan. Att bli gripen är ödesdigert.
Även om du samlade berättelserna från hundra lägereldar skulle du ändå inte upptäcka var Tjutarna kommer ifrån, varför de har denna form, eller vad trådarna som genomlöper deras kropp tjänar till. Ingen har någonsin kommunicerat med någon, de tycks varken behöva föda eller dryck, och så vitt man kan döma dödar de för nöjes skull. Bakrummen motstår varje förklaring lika fullständigt som det som jagar därinne.