Gruvschakten och Grottorna under Ytan tillhör de odöda: Gengångarna, Spärrarna och Bendrottningen som härskar över bägge.
Hastighet 100% · Liv 150%Favoritmat:
Gengångarna är besjälade skelett, naket, renpillat ben — de flesta med alvernas höga, slanka byggnad, ty det var de i livet. De är outtröttliga och oförskräckta, blöder inte, andas inte och förlorar inte fattningen, och till skillnad från de hjärnlösa Spärrarna bevarar de vilja nog att vaka över sina tunnlar med uppsåt. Bundna till sin Drottnings hemlighetsbesatthet strider de till förintelse hellre än att låta ett vittne undkomma — obevekliga, men förutsägbara.
Ben håller där kött dukar under, och att ge en Gengångare den slutgiltiga vilan är svårare än en vanlig odöd. Men den är bräcklig: krossa nog av byggnaden, och den faller.
Hastighet 100% · Liv 150%Favoritmat:
En Spärrare är ett släpande, gående lik — långsamt, tungt och dött i blicken, ofta fläckat av fläckar av en blek, krypande mögel som bryter fram genom huden. Den är nästan likgiltig för sår och smärta, fullständigt obeveklig och smittsam: dess sår och sporer sprider möglet som frambringade den, och förvandlar gradvis de levande till fler av sitt slag. Den är dessutom helt hjärnlös — utan list, utan försiktighet, utan samordning. Farlig i en trång tunnel; lätt att skaka av sig i det öppna.
Somliga Spärrare vadar genom de djupa, översvämmade gångarna i gruvorna, där vattnet vimlar av köttätande bakterier. Vattnet skrapar dem ner till benet, och det som reser sig är nästan inte att skilja från en Gengångare — och sluter sig till deras antal i mörkret.
Bendrottningen härskar över gruvorna: en Gengångare som alltjämt bär kronan, manteln och spiran från det hov hon härskade över i livet, och aldrig har lagt dem av sig. Där hennes undersåtar är slöa är hon listig och grym, och hon låter ingen inkräktare lämna sitt rike vid liv — över den som snavar i det djupa mörkret slår hon ner utan nåd. Hon tror att varje dråp skänker den odödlighet hon för länge sedan lovade. Nästan aldrig är det så.
Två historier möts i gruvornas mörker. Spärrarna var för länge sedan folk som köpte ett magiskt mögel av alverna i hopp om kroppar som inte skulle brista; möglet höll det löftet och fråntog som betalning deras sinne. Gengångarna var en alvstam vars drottning förhandlade sig till odödlighet med Avräknaren; demonen höll sitt ord på det grymmaste vis och upplöste hela hennes folk i skelett utan död, och drottningen — fåfäng även i sorgen — förde sin stam under jorden för att inte ses av någon.
Drottningen, och den svaga, bundna viljan hos den stam hon ännu bjuder över, vidhåller att att dödas av en Gengångare betyder att mottaga selfsamma odödlighet: en ära, och uppfyllelsen av hennes gamla löfte. Gåvan slår nästan aldrig rot. Hennes offer dör för det mesta bara.